Från min mormors mormor. Det var tre av min mormors mormors killkompisar som hade slagit vad med att de våga sova en natt i en herrgård långt ute i skogen.

Min mormors mormor och hennnes kompis trodde inte de skulle klara det för i den herrgården hade en gång en familj bott i och fadern var sträng mamman hade dött och lilla flickan var så snäll. Deras tjänare arbetade och livet var lungt. Men när flickan blev äldre blev hon mer och mer lik sin far och strängare och elakare. Långt senare när fadern låg på sin dödsbädd sade han till henne att se till att huset fortsattte som det hade gjort tidigare. Hon lovade. En riktigt kall vinter några år senare hade veden i huset tagit slut. Hon bad en tjänare att gå ut i kylan och snön och hugga ved .Tjänaren var en liten smal pojke som gav sej ut i träskor och trasor. Han kom in snabbt igen och sade att han inte hade kraft att hugga den ved som behövdes. Då blev hon arg och gick själv ut för att visa att det inte var svårt. Hon lyfte yxan och högg men hon missade vedkubben och träffade sitt ben. På den tiden fanns ingen medicin så under bandaget bildades var och tillslut fick hon kallbrand som spreds sig fort. Tjänarna ville inte hjälpa henne eftersom hon varit så elak.Nu kunde tjärnarna höra om hon kom närmareför det lät "släpning steg...släpning steg.." när hon gick. Hon dog av kallbrand en tid senare. De sades att hon spökade där i herrgården för att hämnas på sina tjänare.

De tre killarna trodde inte på historian som min mormorsmormor hade berättat och gav sig ut mot herrgården.

De bestämmde sig för att sova i köket i herrgården på varsin madrass.När natten kom sommnde två av killarna men en var fortfarande vaken. Han svettades för att vara den ända som var vaken och om någor skulle hända skulle det hända honom. Det var så varmt nu i köket så han tog sin madrass och lade sig i en korridor. DÅ hörde han på våningen ovanför "släpning steg....släpning steg..." han trodde han inbillade sig och tog madrassen och lade sig i hallen. Då hörde han det igen "släpning steg...släpning steg..." livrädd sprang han ut från herrgården och tänkte att han var säkrare då men så hörde han det ännu närmare "släpning steg..släpning steg..."Han började springa ut i skgen ingen aning var han var påväg men så hörde han flåsingar bakom sig. Fortfarande "släpning steg släpnign steg" men nu ännu fortare. Flåsningarna kom närmare och nu hände han andedräkten i nacken. Då kom han ut på en väg och en en bil som kom förbi stannade när han vinkade stort och hysteriskt.

Killen fick lift och han berättade vad som hänt. Han som körde bilden lungnade ner honom och sa att de skulle kolla till hans kompisar imorgon. De sov så djupt så det var ingen fara. Men nästa morgon när de åkte tillbaka till herrgården såg de först rök sen när de var framme såg de att hela herrgården var nerbrunnen och killarna döda.