Jag och en kompis var på praktik i Gällivare, och då träffade några tjejer där. Dom berättade för oss att det spökade på övervåningen i lokalen, och vi hade bara märkt lite smågrejer, men inga större händelser.

Vi bestämde oss att köra anden i glaset en kväll vi gjorde spelplanen, och längst upp skrev vi vila i frid och r.i.p för respektens skull. Anden blev genast aktiv. I början så svarade den bra på frågor, sen när en tjej skulle fråga om något så for den upp på vila i frid. Alla greps av panik och sprang ut. Sen gick vi in igen för att avsluta spelet. Vi frågade gång på gång om vi fick avsluta, men den sa nej ungefär 3 gånger. Sen vart en tjej förbannad och skrek i glaset att vi skulle få sluta. Då for den upp på vila i frid igen, och vi bestämde oss att bränna upp spelplanen och slå sönder glaset.

Allt gick bra efteråt men självklart så var det lite aktivare på övervåningen. Jag undrar fortfarande om det var samma person i början som på slutet, eller om det kom en annan.

Men det läskigaste som någonsin har hänt mig av övernaturliga saker hände en natt när jag gick i fyran.
Jag hade lagt mig och jag låg med kroppen vänd ut från sängen, så det var liksom plats bakom mig mot väggen.
Jag låg i sängen och försökte somna, men det gick inte, så jag låg bara och blundade. Och helt plötsligt så hör jag att det är någon som ligger och andas mig rakt i nacken! Det var riktigt djupa andetag och jag kände hur den som andades flåsade mig i nacken. Jag blev så jävla rädd så jag började gråta. Jag visste inte vad jag skulle göra, skulle jag springa ut ifrån rummet, eller ligga kvar, eller kanske vända mig om och titta? Jag vågade inte ens röra mig. Men tillslut så tänkte jag att jag måste vända mig om! Jag måste kolla vem eller vad det är som ligger och andas mig rakt i nacken! Så jag tog mod till mig och vände mig om, men det var ingen där, men ca 5 sekunder efter att jag vände mig om, så kom det en kall vind förbi mig som fick håret att blåsa, som om jag var utomhus. Det var riktigt läskigt, och efter det bytte jag rum, för jag klarade inte av att sova i det rummet längre.
Fast nu efter 4-5 år är jag tillbaka i samma rum, fast ingenting har hänt. Ibland hoppas jag nästan att få vakna upp mitt i natten och se något, även om det skulle skrämma livet ur mig, för jag vill se att det verkligen är på riktigt! Jag tror verkligen på spöken och andra övernaturliga saker, det gör jag verkligen!

Ett annat spöke jag såg, såg precis ut som min styvpappa. Jag vaknade mitt i natten, av en mardröm igen, och av ren reflex så tittade jag ut i hallen, och då såg jag min styvpappa stå utanför toaletten, han stod liksom längs med listen vid dörren och huvudet hängde neråt som om han var ledsen eller något. Det enda jag tänkte när jag såg honom var "Vad står han där för?" Men jag brydde mig inte så mycket om det utan somnade om, men vaknade efter ett tag igen, och precis som andra gången, så tittade jag ut i hallen av ren reflex. Och han stod kvar. Då blev jag rädd på riktigt och insåg att det knappast var en människa som stod där, han lyste helt vitt och han lyfte på huvudet och såg rakt på mig. Jag blev så rädd att jag fick dra täcket över huvudet och hålla för munnen för att inte skrika, jag ville ju inte att spöket skulle höra mig!
Ett spöke minns jag extra tydligt, och jag minns drömmen jag drömde innan jag vaknade.
 
Jag drömde att jag skulle åka någonstans med min styvpappa, så vi satte oss i bilen och körde, men helt plötsligt så stod jag i en skog och det satt en annan tjej i bilen som såg precis ut som mig. Hon hånlog åt mig och sedan körde bilen iväg. Jag visste inte vart jag var någonstans, så jag började springa i skogen för att hitta ut, och då kom det en stor björn som började jaga mig. Han hoppade och gjorde någon slags brottargrej med armen och skulle hoppa på mig med armbågen, om ni fattar? I alla fall så hann jag springa undan och björnen mosade en trädstam istället. Jag sprang och sprang och helt plötsligt så var jag inne i ett barnrum som var fullt med leksaker. Det var en massa tennsoldater och de började skjuta små eldbomber på mig, och sedan började hela rummet brinna och jag skulle antagligen ha brunnit upp.
 
Men så vaknade jag och då såg jag en tjej på mitt golv i mitt rum, det var en balettdansös som stod och snurrade på mitt golv, och varje gång hennes ansikte snurrade mot mig, så tittade hon mig rakt i ögonen, och hon såg verkligen hemsk ut i ansiktet, jag blundade och tittade igen, men hon stod kvar, hon försvann liksom inte. Men så fick jag tag i lampknappen och tände lampan, då försvann hon.

Redan som liten började jag se spöken, jag visste ju såklart inte att de var spöken när jag var liten, men när jag var tre år gammal såg jag alltid en massa skuggor som flög omkring i rummet på nätterna, dem var precis överallt och flög liksom igenom oss ;s
Men det var inte riktigt det jag hade tänkt berätta om, för jag minns inte så mycket av det från när jag var liten, men när jag gick i trean så började jag se spöken igen, (nu går jag i åttan).

Det hela började med att jag vaknade mitt i natten av en mardröm, jag minns inte vad jag drömde, men jag blev riktigt rädd, så jag gick in till mamma för att lägga mig hos henne. Så jag lade mig i fotänden av sängen och skulle precis dra åt mig täcket när jag såg en hel rad med små korta vita saker som kom in genom altandörren, det var hur många som helst och de gick på ett led efter varandra. Jag blev jätterädd och drog åt mig täcket och sedan gömde jag mig under det medan jag kollade vad spökena gjorde. Först gick de in på toaletten, och sedan in i min systers rum, och därifrån kom dem in i sovrummet genom en tavla, och sedan gick dem ut genom altandörren igen. Det var igentligen inte så läskigt, men det var så det var första gången i alla fall.

Efter den natten hade jag mardrömmar precis varje natt, och jag vaknade alltid mitt i natten, och såg spöken.
Jag kan inte minnas alla olika spöken som jag såg, men några minns jag i alla fall.
Ett av dem såg ut som ett sånt där "lakanspöke" så som man själv ritade spöken när man var liten. Spöket stod utanför min dörr och hade ett ljus i handen. Det såg ut som att det var påväg in i mitt rum, men det bara stod där, och jag blev så rädd att jag knappt vågade andas, jag trodde att om spöket hörde mig så skulle det komma in i mitt rum och ta mig eller något. Jag var ju bara 9 år.