Förmåga att se människor försvinna
Inlägget skrevs: 2010-12-09 klockan: 10:50:21
Mitt namn är Jennifer och jag bor i Södertälje.
Jag är 19 år och har från att jag var mindre haft förmågan eller vad man ska kalla det att "Se" människor som försvinner när jag väl tittar rakt på platsen där jag sett dom.
Mitt första minne jag kan komma ihåg just nu är när min mammas familj och jag bodde i våran gamla lägenhet så satt jag en kväll och tittade på tv. När man satt i soffan så kunde man samtidigt se in till en liten korridor som tog en till mitt rum och till min halvsysters rum.
Från soffan där jag satt så såg man rakt in i min halvsysters rum medans ingången till mitt fanns mitt emot, alltså var det ett hörn man var tvungen att runda för att kunna se min dörr och in i mitt rum. Helt plötsligt när jag sitter och kollar på tv så ser jag en tant som står lite halvt lutad mot hörnan som skärmade av ingången till mitt rum. Hon tittar på mig en stund och ler lite, sedan går hon in i mitt rum. Det läskiga är att jag kan beskriva exakt hur hon såg ut och vilka kläder hon hade på sig. Hon var gråhårig, håret var uppsatt i en lös knut. Hon var lång och väldigt smal och klädd i en sammetsklänning som var färgad mörkt lila.
En annan händelse är att jag passerar toaletten och ser i ögonvrån hur min bror borstar tänderna men när jag sedan fortsätter mot mitt rum och passerar hans så sitter han i sin säng och läser. Jag blev lite förvånad och sa "Var inte du och borstade tänderna nyss" och han svara Nej förvånat.
Jag är 19 år och har från att jag var mindre haft förmågan eller vad man ska kalla det att "Se" människor som försvinner när jag väl tittar rakt på platsen där jag sett dom.
Mitt första minne jag kan komma ihåg just nu är när min mammas familj och jag bodde i våran gamla lägenhet så satt jag en kväll och tittade på tv. När man satt i soffan så kunde man samtidigt se in till en liten korridor som tog en till mitt rum och till min halvsysters rum.
Från soffan där jag satt så såg man rakt in i min halvsysters rum medans ingången till mitt fanns mitt emot, alltså var det ett hörn man var tvungen att runda för att kunna se min dörr och in i mitt rum. Helt plötsligt när jag sitter och kollar på tv så ser jag en tant som står lite halvt lutad mot hörnan som skärmade av ingången till mitt rum. Hon tittar på mig en stund och ler lite, sedan går hon in i mitt rum. Det läskiga är att jag kan beskriva exakt hur hon såg ut och vilka kläder hon hade på sig. Hon var gråhårig, håret var uppsatt i en lös knut. Hon var lång och väldigt smal och klädd i en sammetsklänning som var färgad mörkt lila.
En annan händelse är att jag passerar toaletten och ser i ögonvrån hur min bror borstar tänderna men när jag sedan fortsätter mot mitt rum och passerar hans så sitter han i sin säng och läser. Jag blev lite förvånad och sa "Var inte du och borstade tänderna nyss" och han svara Nej förvånat.
/ Jennifer

Trackback