Jag har egentligen aldrig trott på spöken och övernaturligheter eftersom jag aldrig upplevt några för än i natt. Det hela började med att jag vaknade mitt i natten, blev klarvaken på en gång. (I vanliga fall brukar jag sova som en stock natten igenom.) Jag kollade väckarklockan som visade 01.00 så jag hade gott om tid på mig att somna om innan jag skulle upp och jobba morgonen där på. Jag låg säkert över en timma och vred och vände på mej i sängen innan sömnen återigen smög sig på mej.
Jag föll in i en mycket orolig sömn där jag drömde om livet, jag minns inte exakt vad jag drömde, men bitar ur mitt liv, från barndomsben till nutid spelades upp på min näthinna. Den sista scenen i min dröm har i alla fall etsat sig fast i mitt minne men det är inget som jag upplevt i verkligheten:

Jag åker i min bil över en bro, då helt plötsligt en människa slänger sig framför bilen. Jag hinner precis väja undan och få stopp på bilen. Människan som slängt sig framför bilen kommer framspringande till förardörren, sliter upp den och vrålar något obegripligt rakt i mitt ansikte varpå han drar upp en knarkspruta ur fickan och riktar den mot min hals.

Nu vaknar jag förstås med ett ryck. Jag sitter i givakt i sängen eftersom att drömmen känts så verklig. Pulsen är på högvarv. Det är då jag får syn på dem, vålnaderna. Till vänster om min säng står tre skepnader och stirrar på mig. Jag känner hur pulsen ökar ytterligare och jag kan inte röra en fena. Jag blir stillasittande och stirrar på dem i några sekunder, som för mig kändes som en evighet. Tillslut lyckas jag få tillbaka rörelseförmågan, jag slänger mig på lampan, det blir ljust i rummet, men figurerna vid sidan av sängen står kvar. Jag får tag i min kudde och sular den med full kraft mot vålnaderna varpå dom sakta löses upp framför mina ögon.

Det blev inte mycket mer sömn för mej den natten. Ryggraden isade, tårarna forsade (inte av att jag grät utan av rädsla) och kallsvetten lackade. Det kusliga med vålnaderna var att två av dem är kompisar som är vid liv, medan jag inte har en aning om vem den tredje var.

Jag har hört att man kan öppna sina sinnen för andeväsen och liknande. Det är verkligen ingenting som jag vill göra. Men kvällen innan jag upplevde denna händelse hade jag faktiskt ägnat ett par timmar åt att läsa om övernaturligheter, självmord och spöken i allmänhet. Jag fastnade rätt rejält i dessa texter vilket kanske hade en bidragande orsak till nattens oönskade besökare.

//M