http://annamariajacobson.webblogg.se berättar!

Den här händelsen var när jag gick i fjärde klass på mellanstadiet, då familjen flyttat till sommarstugan i Haparanda tillfälligt. Sommarstugan ligger på en ö där vi äger en massa mark och det är/var bara vi som har ett hus på ön. Det finns alltså inga andra än vi som vistas där! Så var det en vinter eftermiddag då jag hade slutat skolan. Hade köpt nya batterier till min freestyle som på den tiden var väldigt modernt. Jag hoppade av bussen och gick över isen för att komma till ön. När jag kommit en liten bit började min freestyle låta lite konstigt och det började låta som batterierna var slut. Men dom var ju nya? Jag tänkte inte mer på det utan fortsatte gå. Efter några steg till så hör jag ett fnitter inifrån skogen. Jag reagerar på ljuden, men fortsätter gå. Jag ser bara framåt och vill inte titta dit. Jag går ett tag till när jag hör en klar och tydlig röst säga:
"SPRING!". Och jag sprang! Jag sprang allt vad jag hade tills benen inte bar mig längre. Våran hund, Lina, som vi hade då kom springandes och skällandes mot mig, viftade på svansen och tog tag i min hand med hennes mun och drog i mig lite. Som att hon ville skynda på mig! I det tillfället föll jag ner i snön och jag hör samma röst säga:
"Oj...". Jag reste mig upp, skrek och sprang allt vad jag hade tills mamma öppnade dörren för mig och undrade varför jag skrek så mycket. Den tydliga rösten VET jag än idag att jag hörde, jag tvekar inte alls. Det var inget som spökade uppe i mitt huvud, det är jag säker på.
Dagen efter berättade min mamma att hon sett en pojke utanför vårat hus. Han ville leka. Men mamma fick förklara att han var död.

Sant eller bara ren inbillning? Det kan man undra sig.