Sedan jag började gymnasiet har jag varit mycket själv hemma på förmiddagarna.
när jag är klar där uppe med att packa väskan brukar jag gå ner och titta på tv innan
det är dags att springa till bussen. men några gånger har det inte alls varit trevligt.
jag vet att hus kan höras bra.. men detta är inget gammalt hus och jag vet på ren inutition att
det är inte huset som låter så. på ovanvåningen kommer där fotsteg. det hörs alltid likadant.
det börjar med små små dunsar, sedan börjar det knaka, precis som det gör när någon går där uppe.
... precis ovanför mig i mina föräldrars sovrum. jag brukar försöka låtsas som ingenting.
men så en dag fick jag för mig att jag skulle kolla upp i hallen från trappan.
längst uppe i trappan har vi fortfarande en grind som ingen tagit bort, som skulle hindra oss barn
från att trilla ner när vi var små. de knarrande fotstegen kommer närmare hela tiden. de borde vara ute
i hallen nu och när jag står där och tittar så börjar grinden att sakta sakta röra på sig.
som om någon öppnar den för att gå ner..
vad jag hann lägga märke till medan jag snabbt drog på mig skorna och sprang ut
var att min kanin blivit vettskrämd och sprang runt, runt , runt i sin bur.