Vissa nätter har det varit svårt att sova.. även om jag har rummet precis intill min bror.
så har det känts som flera mil bort ibland... För utanför dörren i hallen precis ovanför trappan
har det stått gestalter och tittat på mig. De ser inte ut som de brukar göra på film, som vita glödande.
Utan de är som skuggor, kompakta skuggor som bara står där och stirrar mot mig.
Först var jag säker på att jag höll på att fantisera och var trött.
Så en dag bestämde jag mig för att det verkligen var fantasier.
Jag tände lampan i rummet, och skuggorna verkade försvinna lite, eftersom ljuset sken ut lite i hallen.
Men hjärtat slog fortfarande lite oroligt. Jag halvsprang in i badrummet och tände lamporna så fort jag kunde.
Precis de första bråkdelarna av en sekund jag får blicken i spegeln ser jag en skugga bakom mig.
Även om det inte ens var för en sekund minns jag ändå alla detaljer.
En skugga som var svart och som stirrade med svarta ögon och hade det hemskate leende jag någonsin sett.
Det såg ut att vara en flicka, kanske lite äldre än vad jag är. Omkring 20.
Men när jag vände mig om var det ingen där.. sen dess har jag haft svårt för att titta i speglar när det är mörkt.