Det var ett tag sedan Spökbloggen uppdaterades, jag har inte haft så mycket tid över och dessutom inte fått in så mycket historier för den delen heller. Vilket är rätt så trist. Tyvärr har jag inte varit med om så mycket själv heller på senaste tiden.

Vill du dela med dig av din berättelse, tveka in. Skriv in din berättelse till [email protected], berätta gärna om du vill vara anonym och om du vill får du gärna bli länkad till din blogg/hemsida.

Jo det var så att jag och mina syskon, Mats, Linnéa, Tintin & Rickard var med i denna historia. Min bror Rickard är 28 år gammal och han har en flickvän som heter Sofie och dom har två barn och två hundar. (dom hade bara ett barn just då) Min mamma hade åkt till spanien i några veckor. Sofie och Rickard passade oss så länge. Det började med att alla satt i ett rum (garage som blivit vardagsrum. Ingen isolering så väääldigt kallt) och kollade på en spökfilm, the ring. När vi minst anade det så hörde vi ett ljud. Ungefär som ett glas som gled från bordet ner till golvet. Men det lät bara som en dunst.

Alla hoppade till. Det lät från köket. Alla gick dit och kollade vart det kom ifrån. Men ingenting syntes. Först antog vi att det var Sofie och Rickard's son Elon som var uppe och ville ta ett glas. (han var 2-3 år) Men han log och sov. Alla tyckte ju att det var lite skumt. Så vi antog då att det var någon av deras hundar Uffe och Mimmi. Men dom låg i soffan som vi satt i när det hände och hade alltid legat där. Vi kollade överallt i hela huset nästan. Men inget spår i över huvud taget. Vi kollade liksom i alla skåp också dessutom. Efter det så fick alla kalla kårar. Vi fick aldrig reda på vad det var eller varför. Det var läskigt..

Hej, jag heter Fredrica och är 13 år. Nu ska jag berätta om en upplevelse som jag varit med om på van der Nootska palatset på söder.

Min familj är väldigt kontaktbara till andra sidan, många i min familj har förmåga att känna om någon som inte längre finns t.ex. är i rummet eller liknande ( Även jag har fått den förmågan).

Men nu till saken. Jo, som sagt när jag var på van der Nootska på bal i 27 November så hände något mycket märkligt. När jag och min kusin gick in i det "gröna biblioteket” och ställde oss längst bort i rummet vid ett fönster brevid ett rum som heter Silverkammaren, så (vi var ensamma i rummet) kom en kypare in. Han ryckte till men blev sedan lättad och sa: Jag trodde ni var spöket. Vi blev lite förvirrade och lämnade rummet.

 

Vi kom sedan tillbaka efter en stund och ställde oss vid samma fönster som förut (ingen i rummet) och då "öppnade" jag mig och försökte känna efter om det var någon från andra sidan i rummet . Och det var det. Jag kände en kvinna precis bakom min kusin. Hon var mycket sorgsen hade en klänning med en sån där "puff” bak. Hon var ingen glamourös människa, det kändes nästan som hon arbetade i palatset, hon var även ganska sluten. Min kusin sa saker i stil med: Vad ful du är! Jag tror inte på dig! Men mest för att prova om hon skulle reagera, men det gjorde hon inte. Det kändes som om hon hade fått ta så många smällar att hon inte längre kunde ta några fler. Hon hade stora, nästa läskiga uttryckslösa ögon och bara stirrade tomt i luften.

Vi gick och satte oss någon annanstans i rummet och jag kände då att hon förflyttade sig bakom min kusins rygg. Den här kyparen som hade trott att vi var spöken kom in i rummet igen och då frågade vi honom om spöket. Jag blev chockad av det han sa. Han sa att det var en flickvän till en av herrarna som bott på palatset 1700-talet - 1800-talet. Han bedrog henne flera och att hon av det blev mycket sorgsen. Men han sa att hon mest var i hennes sovkammare på undervåningen (biblioteket ligger på övervåningen), men jag tror att hon ville vakta utanför silverkammaren för att se om han tog med sig någon annan kvinna in dit. Jag har aldrig känt ett spöke så stark förut och jag har aldrig fått det här jag känner bekräftat förut så det var ganska häftigt, att jag inte bara snackar strunt utan att det verkligen är sant.

Detta har hänt flera gånger om. Ibland när vi sitter där uppe så har flera saker ramlar ner där nere. Ibland kan det vara burkar, glas och massa olika saker..

Detta har mamma berättat för mig. En kväll när hon satt där uppe och jag satt där nere.
Så hade hon sett som en skugga åka förbi vid hennes dörr. Hon kunde inte riktigt se den. Men det va som en genomskinlig skugga åkte förbi henne.

Jag, mamma och lillebror satt vid matbordet och åt middag.
Så helt plötsligt så hör jag något. Det lät liksom först som att
någon gick i trappan. Jag frågade mamma om hon hade hört det också.Nej det hade hon inte? Så jag fortsatte äta som ingenting hade hänt. Men sen hände det igen men då lät det som om någon ramla i trappan. Det va då jag blev verkligen rädd. Då frågade jag mamma om hon hade hört det då. Men det hade hon inte.

Mina småsyskons mamma tror på det övernaturliga/spöken eller vad man vill kalla det. Hon är varken skrockfull eller sinnesrubbad, så jag väljer att tro på allt hon berättat om för mig. Hon har tron om att "spöken" endast visar sig för de personer som klarar av det psykiskt, det tror jag också faktiskt.
När hon var liten så var hon och hennes vänner ute på landet och cyklade en sommar, när de kommer till en korsning i skogen så ser hon en kvinna med gammaldags kläder och huckle på huvudet, stå mitt i skogsbrynet i korsningen. Hon blir skiträdd och börjar vrålskrika, medans hennes kompisar inte ser något alls och inte fattar varför hon skriker. Ingen av dem såg kvinnan, endast hon.
En annan sak hon berättat, är när hon och hennes lillasyster sov ensamma hemma med deras hund en gång. Hon var tvungen att sova i föräldrarnas säng eftersom hunden alltid sov där, och när hon släckt lampan för kvällen, hör hon hur någon börjar gå upp för trappan, hunden hoppar upp, viftar på svansen och står vid sängkanten för att vänta på att någon skall komma... men ingen kommer, hon tänder lampan och kollar efter, men ingen är där eller kommer. Detta händer upprepade gånger, hunden reagerar likadant varje gång. Till slut går hon och hämtar sin lillasyster, då är allt lugnt och inget händer igen. Hennes lillasyster har heller aldrig varit med om något onaturligt, och tror heller inte på sånt. Det är därför hon tror att "spöken" endast visar sig för de som klarar av det.

När jag var yngre och gick på mellanstadiet, fick jag och några kompisar för oss att vi skulle gå in i ett övergivet gammalt hus (ett båtsmanstorp) i och med att jag/vi klev innanför dörren, fick vi ett obehag i hela kroppen - ett obehag som sa att "vi måste härifrån, något står inte rätt till!" men ingen lyssnade på den känslan, och ville inte heller bli klassad som en mes - så vi fortsatte gå omkring, rum för rum. När vi står i ett rum på övervåningen ser jag och en till kompis, en svart siluett gå förbi i dörröppningen till höger om oss. Vi båda skriker & frågar om den andra såg samma sak. Efter att ha bekräftat detta, så sprang vi därifrån och vågade aldrig gå in i huset igen. För att vara helt ärlig, känslan jag fick i kroppen när jag klev över tröskeln till det huset- den var INTE okej, det var en hemsk känsla, huset kändes inte okej att vistas i på något sätt alls... det hade inget att göra med att det var övergivet eller så alls, eftersom dörren alltid var öppen och jag visste många som varit in i det förut.
Det finns även ett hus, som många berättat om där ute - dit folk åker, för att de vill kolla om det är sant, och alla jag pratat med har berättat liknande saker. Det är en gammal övergiven bondgård, och när man går på tomten så kan man höra djuren inne i ladugården. Jag har personligen aldrig varit dit, eftersom jag helst undviket att utsätta mig för sådana saker.

En kväll när vi satt där uppe och kolla på TV så hade vi tänt lite ljus och sånt. Det stod 5 ljus mitt på bordet. Efter kanske 10 - 20 minuter,  helt plötsligt flyger ett ljus ner i golvet.
Jag blev verkligen skit rädd och börja gråta men mamma hon satt där som ingenting. Sen hände det igen och då flög det andra ljuset ner i golvet. Först då börja mamma reagera och blev ganska förvånad själv. Jag satt där och va skit rädd fortfarande.

Jag sov över hos en kompis på en gång, i hennes hus eftersom hon inte ville sova själv när hennes föräldrar var bortresta. På natten låg hon och snarkade bredvid mig och hunden låg på golvet bredvid - när jag hör TRE tunga steg från våningen ovanför, hur något tungt släpas kanske en halv meter, och sedan 3 tunga steg till innan allt blir tyst. Jag försökte verkligen somna om efter detta, men det gick inte.

Min farmor dog för något år sedan, och tiden efter så hade min syster en lägenhet inne i stan. Jag bodde där när hon inte var hemma, och jag brukade undvika att gå genom hennes hall eftersom det alltid kändes som att det stod någon där och kollade på mig.
En natt i alla fall, så sov jag (brukade alltid ha 2 täcken på mig eftersom jag lätt fryser när jag sover) och jag är i ett halvvaket läge, där jag tänker att "SHIT, det är snorigt varmt!" men jag gör inget åt det, och fortsätter att sova. En stund senare vaknar jag igen, det är inte varmt längre... men täcket känns helt plötsligt väldigt tunt. Så jag öppnar ögonen och upptäcker att jag bara har 1 täcke på mig, samtidigt som jag ser att det är perfekt utbrett över mig i en fyrkant (det var täcket jag hade överst), inga knölar eller struligt någonstans alls. Jag börjar fundera "vart fasen tog det andra täcket vägen?!" så jag sätter mig upp och kollar nedanför sängen, vänster om sängen... när jag kommer till högra sidan, ligger täcket där bredvid på golvet i en perfekt liten hög - som att någon nästan vikit ihop det efter att den tagit bort det från mig. Tänk även på att detta var täcket som jag hade UNDERST. Jag kunde inte hitta någon förklaring. Hur kunde det undre täckte ligga så perfekt bredvid sängen, och hur kunde det övre täckte ligga så perfekt på mig? Utan någon anledning så tänkte jag direkt på min farmor - eftersom hon ALLTID brukade gå och bädda om mig/ta bort filten osv på natten när jag sov och svettades. Hon gjorde även detta när jag blivit äldre och hälsade på henne. Någon förklaring till händelsen har jag fortfarande inte hittat, eftersom jag heller inte går i sömnen - så jag väljer att vilja tro, på att det var min farmor som kom och ville vara snäll med mig. Jag blev ju inte rädd heller, kände mig väldigt trygg och bara lite förvirrad över hur det kunde ha gått till som.

Jag sov över hos en vän som bor långt ute i skogen, det är en gammal herrgård eller vad man ska kalla det? Stort hus i alla fall med tillhörande ladugård osv. Jag hade fått höra redan innan att det "spökade" där osv, men jag trodde att det var ett skämt. Nu efteråt, så vet jag att det är sant. Varje gång jag varit i det huset, har jag fått huvudvärk - VARJE gång. Men denna gång var han och jag hundvakt eftersom hans föräldrar var bortresta, så vi satt i soffan med alla hundarna och kollade på TV, när alla 3 hundarna ställer sig upp samtidigt och börjar morra mot källartrappen. De gjorde detta upprepade gånger, och min kompis sa åt dem att sluta hela tiden.
Senare när vi gått och lagt oss för att sova (han sov i ena änden av huset med dörrarna stängda, eftersom jag inte kan sova i samma rum då han snarkar så extremt HÖGT, och jag sov i andra änden.) jag låg i sängen och försökte sova, samtidigt som jag kunde höra hans snarkningar från andra sidan huset. Då hunden, som sov med mig i mitt rum ställer sig upp med blicken rakt ut genom fönstret mot ladugården och börjar morra. Jag trodde först den hade sett en räv eller något, men allt var "dött". Jag somnade i alla fall efter en stund, och mitt i natten vaknar jag.
Då hör jag tunga spatserande långsamma steg utanför min dörr. Jag tänker först - ja men det är ju min kompis som kanske klivit upp för att gå på toa eller något. - men så lyssnar jag efter, och hör fortfarande hans snarkningar från andra sidan huset.
Jag berättade detta för honom dagen efter också, eftersom jag fick lite panik när det hände och jag insåg att det inte var min kompis som gått omkring.
Han har även berättat för mig, att en gång när han gick på toaletten som är strax under trappan som går till övervåningen - hörde han fullt och tydligt hur någon gick ned för trappen. Men när han gick ut, var allt mörkt och ingen var där.

En kompis sov även över hos mig en gång i det huset (tidigare inlägg), hon väckte mig mitt i natten och sa att min spegel hade flyttat sig framåt på golvet. (det var en stor spegel som jag lutat mot ett skåp eftersom det inte fanns någon plats att hänga upp den på väggen). Jag trodde hon skojade, men hon fortsatte och sa att jag var tvungen att följa med henne på toa för att hon inte vågade gå själv pga det med spegeln. Dessutom är hon en person som aldrig blir rädd, eller ens är mörkrädd.